Interkulturell dialog om rituell slakt

Jag håller på att läsa Lord Bhikhu Parekhs bok ”Rethinking Multiculturalism – Cultural Diversity and Political Theory” där han tar upp bl.a. detta med kosher- och halalslakt. Jag tror att jag kanske kan ansluta mig till hans linje. Hans teori går ut på att rättvisa bör vara kontextbunden och inte universell, eftersom man i ett mångkulturellt samhälle inte kan förvänta sig att människor i olika kulturer ska ha samma syn på vad som är rättvist och hur ett gott liv ska levas (det John Rawls kallade ”the fact of reasonable pluralism”).

Han argumenterar som så att om en minoritets kontroversiella sedvänja som t.ex. kosher- och halalslakt ska förbjudas, bör man dels se till hur viktig den är för minoritetens kulturutövande samt hur viktig frågan i sig skulle vara för samhället i stort (eller ”majoritetskulturen”) och om det strider mot majoritetskulturens moralprinciper och om dessa är internaliserat i samhällets institutioner på något sätt.

Det är onödigt att trampa på minoritetskulturers traditioner när det inte är ett så stort problem som det ibland utmålas som. Ibland kan sedvänjan vara ganska godtycklig och minoriteten skulle klara sig utan den, och ibland kan den vara en central del i minoritetens liv. Om man ska lagstifta mot sedvänjor som kommer att påverka minoriteter är det viktigt att det förs en öppen diskussion om det, och att minoriteten i sig får delta i den. Detta kan ske genom att representanter (vilka dessa representanter i den här frågan skulle vara, är oklart) för de olika gemenskaperna (eng. communities) får träda fram och diskuterar detta i ett öppensinnat forum. Då undviker man fördomar och förutfattade meningar, och de som blir berörda av lagstiftningen får vara med och argumentera. Sedan väger man de olika argumenten mot varandra på ngt sätt och ser om det är mer viktigt för den ena kulturen eller den andra.

T.ex. skulle kristna kunna argumentera för att de vill äta hamburgare med nötkött på McDonalds-restauranger i Indien, men eftersom tanken om kossor som heliga är väl inrotat i majoritetskulturen där kan det vara svårt att häva ett sånt förbud (nu tror jag inte att det är förbjudet i Indien, men kanske på McDonalds…). När de har diskuterat färdigt och man har insett att det är inte alls är så viktigt för kristna att äta nötkött, men det är viktigt (och viktigare) för samhället och majoritetskulturen att det inte serveras nötkött, så kan man komma fram till att förbudet mot nötkött på McDonalds-restauranger behövs och ska finnas kvar.

Eftersom kosher- och halalslakt inte är uteslutande viktigt för ett judiskt eller muslimskt levnadssätt att fortsätta kan det vara ett argument för att förbjuda sådan slakt. Men eftersom det inte bara är en kulturell företeelse, utan även ett religiöst påbud, och är centralt för tron och kopplat till andra sedvänjor/traditioner inom religionen, kan det vara ännu viktigare för judar och muslimer att få behålla dessa slaktmetoder. Om de även lyckas påvisa att deras slaktmetoder inte skadar djuren (eller orsakar minimal skada), så kommer det göra argumentet för att inte förbjuda slaktmetoderna starkare.
Om man därutöver lever i ett samhälle där djurrättsfrågor inte alls är särskilt viktiga för staten, folket eller majoritetskulturens moralprinciper, så finns det ganska få anledningar till att ändå förbjuda. Om man däremot bor i t.ex. Norge, där djurrättsfrågor är viktigare för samhället, kan det resultera i att man tillsammans med den muslimska gemenskapen försöker komma på en kompromisslösning av något slag.
Så här gör de i Norge: http://en.wikipedia.org/wiki/Alfathi

Och sedan är inte ett beslut skrivet i sten, det går självklart att revidera besluten vid ett senare skede om förutsättningarna har förändrats. Om det djurrättspassiva samhället blir djurrättsaktivt (?) kan det vara dags att diskutera om kosher- och halalslakt igen!

Jag tror lite på det här tänket faktiskt… Men det här relativistiska resonerandet begränsar möjligtvis djurrättsaktivisters internationella kamp för bättre villkor för djur i hela världen. Det går liksom inte att ”skylla på den rådande majoritetskulturen” när man behandlar djur illa. Men då ska detta förstås diskuteras i ett öppensinnat forum, och inte leda till västerländsk imperialistisk ”så här ska ni göra för så gör vi och vi är bättre än er”-argumentation.

Parentes:
Ett annat intressant exempel är hur sikhers tro kräver att de bär turban, och hur det uppstod en debatt i Kanada om deras mountie-poliser som också är sikher ska få göra det till uniformen istället för den traditionella hatten till uniformen. Det talades om att religiösa symboler skulle flytta bort fokus från poliskonstapelns egentliga arbete, att uniformiteten i uniformerna (hehe) skulle försämras osv osv. Det är lite som att säga ”vi vill att alla ska se precis likadana ut” och försöka anpassa allas längd, hudfärg, hårfärg osv för att poliser ska vara uniforma. På samma sätt ser jag väldigt mycket av den här assimilationshysterin bland många debattörer idag. Därför gillar jag inte ”ta seden dit man kommer”. Kultur kan vara lika stor del av ens identitet som ens utseende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s