#soppköksthlm och kritiken mot engagemang

I söndags var jag med och anordnade ett soppkök för behövande. Dels för att belysa frågan, dels för att engagera andra Stockholmare och dels för att ge mat till människor som är i behov av det.

Efter att ha ägnat en hel helg åt att rodda ihop ett soppkök för behövande (och ca tio dagar för planering, tillståndsansökan etc), så möts man av kritik när det väl väcker uppmärksamhet.

Hanna Broberg, som sitter i Norrmalms stadsdelsnämnd är kritisk på Twitter mot att det anordnas soppkök. Men först är hon mest kritisk mot de som engagerar sig i detta, och menar att de gör det för att söka bekräftelse. Senare i diskussionen på Twitter ändrar hon sig och hävdar att hon enbart kritiserar konceptet ”soppkök” för att det inte är tillräckligt långsiktigt eller löser alla problem. Vilket inte heller var tanken med soppköket.

Vi ville väcka diskussion kring hemlösheten, vilket vi nu verkar ha gjort. Vi lyckades även engagera nära hundra personer som var där och hjälpte till och skänkte saker, samt folk som spred budskapet över sociala medier. Många av dessa har aldrig engagerat sig för hemlösa tidigare. Vi lyckades även ge människor ett (eller flera) mål mat och kläder.

Sedan jämför hon vår mat till behövande i ett soppkök en söndageftermiddag med en designer som skapat ”uteliggarlakan” för folk att köpa:

Louise Dane skrev i söndags natt ett välformulerat personligt svar till Hanna Broberg, här i ett öppet brev:

Idag har jag tillbringat 8 timmar utomhus. 10.30-18.30.

Om jag gjorde det för ”min egen hjälteinsats skull”? Jag tror inte det, men vem är jag att döma?

Uppenbarligen gör Hanna Broberg det så mycket bättre.

Låt mig utveckla. För några dagar sedan började tweets med hashtaggen #soppköksthlm dyka upp i min feed på Twitter. En grupp personer som inte orkade med att ignorera det stora antal hemlösa som finns i Stockholm hade börjat organisera sig. (Nej, jag menar inte att de är de första som reagerat. Jag menar inte heller att inga andra initiativ finns. Bare with me).

Planen: Att organisera ett soppkök på Medborgarplatsen en söndag i februari. Och låt mig påminna er här: februari i Stockholm är jävligt kallt.

Sagt och gjort. Idag, ca 10 dagar efter att idén lanserades, hölls ett soppkök på Medis. Kl 12-18. Soppa för 250 personer. Mackor för lika många. Kaffe, te, frukt, fikabröd och inte minst kläder och skor.

När Hanna Broberg ikväll skrev på Twitter – ”är soppkök en hjälteinsats eller egen bekräftelse? Vilka jobbar med det övriga 364 dagar och vad behövs långsiktigt? Målet?” –  så provocerar det.

Att bemöta initiativ för att hjälpa medmänniskor bör aldrig, låt mig repetera ALDRIG, mötas med sådant förakt. Att kritisera att 250 personer fick mat är inte bara osmakligt – det är rätt jävla vidrigt. Att däremot ifrågasätta att inget mer görs för att förändra detta – DET är rätt jävla konstruktivt.

Men det gör du inte, Hanna Broberg. Det gör inte människor som lägger sin energi på att klaga på de initiativ som FAKTISKT tas.

Att klaga på det som sker är att klaga på engagemang. Att klaga på engagemang är att skjuta sig själv, och samhället, i foten.

Utan engagemang stannar vi. Utan engagemang slutar vi att utvecklas.

Det enda som är dummare än att klaga på det som FAKTISKT görs är att inte bry sig alls. Men att klaga på det som GÖRS och inte på det som INTE görs – det är dumt. Och onödigt.

Vet du vad, Hanna Broberg?

Jag tror att alla är överens om att i ett väl fungerande samhälle behövs inga soppkök. I ett samhälle som fungerar finns mat och bostad för alla. I hate to tell you so – men det samhället ÄR inte dagens Sverige.

I dagens Sverige behövde 250 personer soppa i kylan.

Fram till dess att samhället hanterar hemlösheten så kommer alla organisationer som ”jobbar med det övriga 364 dagar” att behövas. Fram till dess kommer alla som hjälpte till att sprida ordet idag att behövas. Fram till dess kommer alla medmänniskor som kom förbi med mat och kläder att behövas. Fram till dess kommer alla caféer vars personal skänkte kaffe, fikabröd och mackor att behövas.

Fram till dess kommer initiativ som Soppkök Stockholm att behövas.

Inte för att jag behöver det för ”min egen hjälteinsats skull”. Utan för att de 250 hungriga människor vi träffade idag behövde det.

För att samhället behöver det.

I dagens Sverige fick jag, frusen som fan, gå hem och sova inomhus. De flesta av de jag träffade idag fick det inte.

Så snälla Hanna, klaga inte på engagemanget. Använd ditt eget engagemang. Använd ditt politiska engagemang till att förändra. För vet du – om du använder det väl, då behövs inga fler soppkök.

Louise Dane

Annonser

Turkiets brott mot mänskligheten måste uppmärksammas

Idag initieras ett bloggupprop för att uppmärksamma Turkiets brott mot de mänskliga rättigheterna. Kopiera gärna nedanstående text och publicera på din egen blogg.

”Bästa sättet att kontrollera ett folk är att få det glömma sin historia” skrev Mustafa Kemal Ataturk, skaparen av nutida Turkiet, en gång i tiden. Tesen kan diskuteras, men den formar politiken än idag i det moderna Turkiet. Att vara etnisk kurd där har inneburit en avsaknad av rättigheter som vi i friare samhällen har tagit för givna

Ända sedan 1930-talet har den kurdiska befolkningen i landet utsatts för en tvångsassimileringspolitik i syfte att hålla landet monokulturellt och monoetniskt. Detta har tagit sig uttryck i form av förbud av och motstånd mot alla former av avvikande kulturella yttringar, i synnerhet kurdernas. Detta har gällt språket, rätten till utbildning på det egna språket, och kurders rätt att organisera sig och stödja de politiska rörelser de själva vill.

Kurdiska reaktioner mot denna politik har bekämpats med kraftig brutalitet. Systematiska massarresteringar (även av minderåriga), förföljelse, tortyr och fängslande utan rättegång är skrämmande exempel på detta. Turkiet är det land som under 2011 fått i särklass flest domar mot sig i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Till detta kommer etnisk rensning och massmord. Ett exempel på detta är förstörandet av mer än 3000 mindre samhällen och tvångsförflyttning av närmare 400 000 civila kurder under 80-talet. Den värsta enskilda incidenten som hänt har nog varit Dersim-massakern på 30-talet, som snarast bör betraktas som ett folkmord eftersom det kostade mer än 60 000 människor livet.

Vidare har staten genom skuggoperationer och öppna militära aktioner genomfört summariska avrättningar av kurder. Antalet offer för dessa uppskattas till minst 40 000. Dessutom har vi under flera år hört rapporter om användning av stridsgas, napalm och vit fosfor mot kurderna.

Denna terror har inte upphört än idag.

Massarresteringarna fortsätter, likaså de militära attackerna och de summariska avrättningarna. Under senare år har man upptäckt över 30 massgravar i den kurdiska delen av Turkiet, och folkrättsorganisationer befarar att antalet massgravar kan vara upp mot flera hundra. Ett antal har hunnit grävas upp, bland annat en i dagarna där man hittills hunnit identifiera 23 skjutna individer. Vidare fortsätter militära aktioner, ofta över gränsen till Kurdistan i norra Irak, där attacker har urskillningslöst ägt rum. Detta föranledde bland annat Roboski-massakern i kurdiska delen av Turkiet, där 36 civila – varav 20 var under 18 år – dödades i en flygattack.

Turkiets politik drabbar även barnen. I nuläget antas 3000 kurdiska minderåriga sitta i turkiska fängelser.

Detta är ett axplock av övergrepp som bryter mot FN:s universella deklaration för mänskliga rättigheter och mot Europakonventionen. Dessa övergrepp är oacceptabla och strider mot den humanism och moral som den demokratiska människosynen står för.

Vi som deltar i detta bloggupprop vill att Sverige och EU ställer respekt för de mänskliga rättigheterna som ett krav för ett turkiskt inträde i EU. Vi vill att regeringen använder alla tillgängliga demokratiska påtryckningsmedel för att få Turkiet att respektera människors rättigheter. Dessutom vill vi att Turkiet får klart för sig att de måste släppa de fängslade barnen omedelbart.

Stöd vårt bloggupprop för att få Turkiet att släppa minderåriga som arresterats av politiska skäl. Delta i debatten för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet och mot den turkiska statens brutala politik. Sprid informationen vidare till berörda och intresserade.

Tillsammans kan vi kan skapa förändringar som garanterar de mänskliga rättigheterna och som leder till att de gemensamma konventionerna efterlevs.

Sverige och EU måste agera i frågan och ställa krav. Senaste kommentarerna om Turkiet från Sverige var när vår ambassadör sade att han hoppas att Turkiet blir medlem i EU.

*****

Detta är ett bloggupprop som initierats av @Absolute Banana och stöds av flera bloggare. Bl.a.:

Torbjörn Jerlerup
Frihetssmedjan.se
Svarten.se
Cherin
Beelzebjörn
Soran Ismail på facebook
Alveolarplosive
de Kaminski (via facebook)
Niklas Starow (niklasstarow.wordpress.com)
Signe Rocklin
Louise Persson
Patrick Baltatzis baltatzis.se
Bawar Ismail (bawarsworld.blogspot.com)
Amanda Brihed (kissmecalm.blogspot.com, newrenaissancenetwork.blogspot.com, brihed.blogspot.com)
Jens Odsvall (oansvarigt.blogspot.com)
Nima dervish
Per Pettersson
Emma Marie Andersson (opassande.se)
*******

Taggar att följa på twitter: #twitterkurds #kurdistan #Mersin17 och #Turkiet. Den sista taggen används som en allmän tag till just detta uppropet.

—————-

Amnesty och Human Rights Watch

—————-

Här är en del länkar om Turkiets brott:

—————-