Varför ungdomar bränner bilar och kastar sten

218869_503389220074_28229_o
Vill ni ha mina bästa länktips när det gäller nyhetsartiklar för att få en bra förståelse för upploppen i Stockholm förra veckan?

1. Journalisten och Husbybon Duraid Al-Khamisi intervjuar stenkastaren och bilbrännaren ”Omar” om hans motiv, hans agerande och tankar.

Hur skiljer sig den här artikeln från de flesta andra? Dels ett inifrånperspektiv med någon från Husby som själv har begått brotten, dels skriven ur ett initifrånperspektiv av en journalist som själv är från Husby med ett eget kontaktnät där.

2. Intervju med polisen Anders om hur han ser på veckans händelser, hur de har agerat och hans rädslor.

Ett annat perspektiv. Kanske har yttre befälet Anders fått stenar kastade på sig av Omar. Kanske stod Omar där i tumultet när en poliskonstapel, underordnad Anders, slog till en oskyldig åskådare och använde rasistiska tillmälen?

Vem har rätt? Vem har fel? Hur ska man välja sida? Det är inte ens det mest relevanta. Det som är relevant är att vi här har två perspektiv. Båda kan vara rätt samtidigt. Det finns även fler perspektiv. Det gäller att kunna se saker och ting från flera håll samtidigt. Man måste kunna granska polisens tvivelaktiga agerande samtidigt som man inte förhöjer bilbrännares agerande till det rimliga.

3. Orsakerna är framförallt sociala och ekonomiska. DN gjorde en granskning av de som har misstänkts för brotten:

Problem i familjen. Sociala problem. Tvångsomhändertaganden. Barn som rymmer. Missbruk. Alkohol, droger. Våld i hemmet. Psykisk ohälsa.

”En annan 17-årig pojke har också omhändertagits av socialen. Under en period på fyra år fick socialtjänsten inte mindre än 26 anmälningar om att pojken for illa i sitt hem. Han har senare också vårdats för narkotikamissbruk.”

Orsakerna är framförallt sociala, ofta till följd av ekonomiska bekymmer.
Kan man förebygga det här? Vad kan samhället göra för att hjälpa?

Andra möjliga utfall för dessa problem är t.ex. överdrivet dataspelande, självskadebeteende och i de mest extrema fallen även självmord.

Ungdomar behöver gemenskap, de behöver saker att göra, de behöver stimuleras.

Orsakerna till bilbränderna är mycket mer seriösa än vi tror. Vi måste se ropen på hjälp. Vi måste se hur människor far illa i familjer runt om i landet. Och hur de här problemen kan vara större i familjer med sämre ekonomi och möjligheter. Och vi måste hitta konstruktiva sätt att hjälpa dem.

Det har inte med invandringen att göra.

4. Danmark-exemplet. I Danmark vill den socialdemokratiske social- och integrationsministern straffa (invandrar)föräldrar till brottsliga eller skolkande ungdomar med lägre bidrag.

Det känns som att vi alltid kommer att kunna titta på Danmark för att se en utveckling vi inte vill ha här i Sverige. En mer populistisk och extrem hållning i de här frågorna är svår att hitta i Norden.

Vi måste hitta konstruktiva sätt att förebygga allt det här. I skolan, i hemmet, på fritidsgården (om det finns en sån) och på torget. Vi behöver fler mötesplatser där människor känner sig hemma. Känslan som uppstod när människor samlades i Husby i lördags för att grilla korv, umgås och titta på fotbollsmatchen på projektorduk.
Den känslan borde vi alltid ha. Då skulle vi alla må bättre.

—–

P.S. Läs gärna min egen text om min egen uppväxt i Norsborg, varför jag har klarat mig så bra mot alla odds:
https://alveolarplosive.wordpress.com/2013/03/20/jag-ar-bara-glad-om-mina-barn-mar-bra/

Annonser

Det krävdes kravaller i Husby för att se segregationen

Det krävdes alltså kravaller i Husby för att få igång en riktig diskussion om segregationen i Stockholm. Vi vet att välfärdens nedskärningar slår mot de människor som har minst resurser, både ekonomiskt och socialt. Och även de höjda hyrorna. Vi vet också att det gör att andra privata aktörer tar sig ifrån området. Och sen även de medborgare som fått bättre utbildning och jobb och börjat tjäna bättre. Brain-drain brukar det också kallas. En del som flyttar från orten säger att de har flytt ifrån orten. Där finns inte samma chanser för ett gott liv. Inte lika bra förskola för barnen, inte lika stora möjligheter för jobb, inte lika många fritidsaktiviteter.
Så får det inte vara. Ambitionen för Husby måste vara högre. Då måste vi satsa mer på Husby. Vi vet det.

Integrationsministern Erik Ullenhag var med i Studio Ett igår och fick han frågan om vad han tyckte att mötesplatsen Husby Träff flyttades till mindre lokaler utan att fråga om medborgarnas synpunkter, vilket resulterade i att det dåvarande Husby Träff ockuperades av medborgare. Han svarade inte på frågan, utan sade att det är positivt att stadsdelsförvaltningen har lokalkontor i Husby. Fokusera på det positiva.

Egentligen har han inte så mycket att säga om folkpartiets ambition för integration, då den har fastnat i en alliansväv av moderat arbetsmarknadspolitik och kristdemokratisk social- och bostadspolitik.

Han kan alltså inte säga så mycket mer än att det är viktigt att satsa på skolan och polisers dialog med området. Det är svårt att inte hålla med. Men det är inte lösningen på problemen i Husby. Resurstilldelningen till skolan hänger mycket på vad som sägs i Stockholms stadshus, inte vad som sägs i Husby. Därför skulle hela Järvaområdet må bättre om de var en egen kommun, där de som fattar besluten bor i området. Önsketänkande. Så länge behöver politikerna lyssna på sina medborgare.

Den här texten (http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article16819288.ab) är läsvärd, inte för att den handlar om ”högern”, utan för att den pekar på en viktig sak: i slutändan är Husbys fråga Sveriges fråga.
Vilken välfärd vill vi ha? Vilket slags samhälle vill vi ha?

Studieavgifter – Ett hinder för utveckling

UPPDATERING! Nu påpekas att Baylan har förtydligat sossarnas linje på Facebook. Så här skriver han nu:
”Har fått en del frågor om socialdemokraternas syn på avgifter för högskolestuderande från tredje land. Vi vill inte återgå till det gamla systemet där högskolorna/universiteten fritt förfogade över detta. Men för den enskilde studenten som antas ska det vara avgiftsfritt.”
I övrigt står jag fast vid mina åsikter i blogginlägget.

———————-
Socialdemokraterna svänger i frågan om studieavgifter:

Också Ibrahim Baylan understryker att valseger är en förutsättning, innan dess tänker inte partiet utarbeta någon konkret modell för förändring av rådande studieavgiftssystem.
– Det är viktigt att påpeka redan nu att vi inte vill tillbaka till det gamla avgiftsfria systemet, som var alltför generöst och som innebar att lärosätena använde systemet till att fylla tomma platser.

De vill inte avskaffa studieavgifter för studenter utanför EU/EES, som infördes av Alliansen för snart två år sen.

Inte oväntat. Socialdemokraterna fortsätter på vågen av kommodifiering (eller marknadisering) av det allmänna, och i synnerhet utbildning. Trots att lärosätena tappar ett stort antal studenter från länderna utanför EU/EES (80%).

Jag vill påpeka en bortglömd aspekt i den här frågan, om vad utbildning och bildning har för roll i politik i världen.

Efter att ha besökt ett av världens fattigaste länder, Bangladesh, ett antal gånger har jag insett hur viktigt det är med en avgiftsfri utbildning och vad det kan bidra med.

2012-12-30 12.26.47

December 2012. Min sysslings far som är pensionerad professor i medicin på ett universitet i Dhaka är hedersgäst på en konferens om cancerbehandling i Bangladesh. Efteråt berättade han för oss om hur snabbt antalet lärosäten har ökat i landet. Han sade att det numera finns 75 (!) medicinska universitet i Bangladesh, och vad det har inneburit för forskningen. Hans son, min syssling (som är mycket äldre än mig), är också professor, men i USA. Han har sin grundutbildning i Bangladesh, som han sedan har byggt på i USA och sedan börjat forska, samtidigt som han har bildat familj. Både far och son forskar i cancer, och har rest runt hela världen som både studenter och forskare. Både far och son vill verkligen att människor som lever på landsbygden i Bangladesh ska kunna få den vård de behöver för att kunna överleva och förebygga sjukdomar. Vilken tur för Bangladesh att det finns människor som har haft möjlighet att utbilda sig utomlands för att fortsätta bidra till utvecklingen av landet. Vilken tur att mina släktingar har pengar för att kunna studera. För i ett land som Bangladesh gör tillgång till pengar allting möjligt.

LM1952Februari 1952. Soldater från den västpakistanska armén slår ned mot de bengaliska protesterna i Östpakistan (idag Bangladesh) som handlar om rätten till att tala sitt modersmål. I det här fallet – bengali. Studenter från Dhaka University och Dhaka Medical College har insett att de måste stå upp för sina mänskliga rättigheter. De organiserar protester mot den förtryckande regimen. De blir dödade. Utanför universitet radar soldaterna upp studenter en efter en och skjuter dem. Efter det blir 21 februari erkänd som International Mother Language Day.

December 2011. En annan syssling, som är två år yngre än mig, är uppvuxen i Bangladesh och Indien, och har läst sin MBA i Dhaka. När vi pratar om att jag har läst statsvetenskap, och jag frågar varför han inte är engagerad i politiken skrattar han:

En sak ska du veta om politik i Bangladesh, Tanvir. Allt är korrupt.

2013-01-08 12.28.44

Mars 1971. Östpakistan bryter sig loss från den pakistanska republiken och frihetskriget sätter igång. Miljontals människor dödas och flyr. Nationen Bangladesh grundas i blodet av de fallna martyrerna. Nationens fader som vill etablera en sekulär stat blir mördad i en militärkupp 1975. Den nye ledaren sitter vid makten tills nästa militärkupp 1981. Efter en historia av militärkupper som avlöst varandra inrättas parlamentarisk demokrati 1991.

wpid-20130101_004004.jpgJanuari 2013. Vi firar nyår på ett hustak i Dhaka. Efter att oppositionspartierna har hållit generalstrejk (hartal), dvs inte tillåtit biltrafik, kastat molotov cocktails runt sig, tänker vi att tumultet lägger sig under det kommande året.

Shahbag_Circle_(Projanmo_Chattar),_Dhaka,_Bangladesh_2013-02-14_Nasir_KhanFebruari 2013. Fredliga demonstrationer med sång, musik och plakat pågår på Shahbag-torget i Dhaka, för att protestera mot att frihetskrigsförbrytare inte får ett värre straff. Rörelsen är delvis inspirerad av Tahrir-torget och Occupy-rörelsen. Många av de som organiserar rörelsen är studenter.

Maj 2013. Organiserade islamistiska fundamentalister marcherar från hela landet, ockuperar gator och torg i Bangladesh, slår sönder bilar, bränner ner bokhandlar och hamnar i konfrontation mot polisen. De vill att den sekulära regeringen ska godta ett 13-punktsprogram bland annat mot sekularism och med förbud mot könsblandning i skolor och på arbetsplatser:

April 2013. Ett hus rasar. Inuti fanns hundratals textilarbetare. Över hundra personer dog, framförallt kvinnor. Arbetsgivaren tvingade textilarbetarna att arbeta den dagen, trots varningar:

Utmaningarna i Bangladesh är mycket mer komplexa än många kan tro. Men den demokratiska utvecklingen för befolkningen i Bangladesh måste ske genom att medborgarna i sig engagerar sig. I kampen mot fundamentalism, i kampen mot giriga arbetsgivare och i kampen mot förtryck.

För att kunna göra detta behövs bildning. Kunskap. Utbildning. Folkbildning. Bibliotek, skolor, universitet. Fritt tillgängliga för allas förkovran. Och just detta kan Sverige hjälpa bengaliska studenter med. Historien visar att studenter deltar i byggandet av landet, av demokratin. Det kommer de alltid att göra.

Det är viktigt att studenter från Bangladesh får möjlighet att studera utanför landet, särskilt i välfungerande demokratier som Sverige. Oavsett om de väljer att stanna här eller inte. Det är ett bra sätt att bidra till demokratiarbetet där. Nya intryck bidrar alltid till att nyansera ens världsbild, och att uppleva den svenska välfärden kan göra dem ännu mer angelägna att förbättra sitt eget samhälle. Vinsterna är långsiktiga. Det här ger mycket mer än ekonomiskt bistånd i händerna hos de som inte åstadkommer stor förändring. När de flesta potentiella studenter från Bangladesh inte söker sig till KTH, Stockholms, Lunds eller Uppsala universitet, främst pga de höga studieavgifterna, då vet vi att Sveriges utbildningar kombinerat med det kalla klimatet inte är tillräckligt lockande. Inte heller de stipendier som skulle ha kompenserat för det.

I ett land med utbredd korruption kan förändring bäst ske genom kunskap. Frigörelsen från den extrema klassuppdelningen kan bäst ske genom ökad bildning. Därför bör inte Sverige ha studieavgifter, för vi hjälper hela världen när vi utbildar människor här.