Publicistisk pluralism

Svenskt Näringsliv fick in en annons i DN idag som visar hur bra invandring är för samhällsekonomin. Bara tanken om att mitt existensberättigande ska mätas i termer av lönsamhet är mind-blowing. Samtidigt blev jag i förrgår inbjuden till en Facebook-grupp som samlar in pengar för att också göra en motannons. Och medlemmar i Feministiskt initiativ samlar också in pengar för att göra en annons för invandring i DN. Så här ser det ut när samhällsdebatten reduceras till en fråga om reklam.
Numera kostar det alltså hundratusen kronor för att kunna göra sin röst hörd i DN. Hur är det rimligt?

Här är tre länkar om varför statistiken är felaktig och rasistisk.

Peter Wolodarski försvarar publiceringen av den första annonsen, som spred rasistiska myter om invandring, så här:
– Vi har utifrån vår liberala tradition en generös annonspolicy, som även omfattar ståndpunkter som är skilda från DN:s.

Det är en idé om liberal pluralism, där frågan om mänskliga rättigheter är förhandlingsbar och bara en fråga om argument mot argument. Flera andra chefredaktörer har uttalat sig kritiska mot den inställningen, och menar att de inte skulle publicera en annons som sprider felaktiga siffror och rasistiska myter. Wolodarskis hållning är dock densamma som Thomas Mattssons (Expressen) när en krönikör skriver med rasbiologiska termer om hur ”pursvenskar” håller på att dö ut. Den är samma som Jan Helins (Aftonbladet) när en kolumnist skriver om flyktingmottagandet som en ”tickande bomb” i vårt fina civiliserade Europa. Det sker en stark glidning för vad som är okej att publicera i tidningar. Skillnaden är att i Wolodarskis fall handlar det inte om en opinionsjournalistisk text, utan om en annons. Och för att kunna delta i debatten på samma plattform kostar det några hundratusen kronor.

Mårten Schultz, professor i civilrätt, säger på Twitter att DN-annonsen inte alls är en fråga om yttrandefrihet i en debatt, utan om reklam. Det är alltså inte olagligt för DN att publicera en sån annons, utan en fråga om ett redaktionsbeslut. De måste inte publicera allt. De kan tacka nej. De skulle aldrig publicera en annons för den antisemitiska boken ”Sions vises protokoll”. DN Debatt skulle nog aldrig publicera en debattartikel skriven av det nynazistiska partiet Svenskarnas parti heller. Så de _måste_ aldrig publicera något.

Det här handlar inte om obekväma åsikter. Det handlar inte om den felaktiga faktan. Det handlar inte ens om politik. Det handlar om en djup fientlig inställning mot att människor bosätter sig i samma land. Där jag som är medborgare och född i landet får läsa att min familj är ett av de största problemen i samhället, med sin blotta existens. I landet där man får säga precis vad man vill på bloggar, utan att polisen griper en. Där andra människor får säga vad de vill för att kritisera andras ställningstaganden. Det är ett land där det inte finns ett tvång för en redaktör att publicera rasism.

Och därför tycker jag att vi inte ska göra det. Det är alltså varken censur eller förbud, det är en av de många redaktionella principer som redan finns för vad som ska publiceras, och en princip som fler borde följa.

Att marknadsföra sig i kampen för rättvisa

SL på Stockholm Pride

Hej! Kan vi vara lite mer kritiska mot Stockholm Pride som fenomen i år? Inte att det är en frizon för människor som exkluderas i samhället pga heteronormen, för det är en fantastisk plats som är oerhört viktig och nödvändig. Förstås.

Men. Varje år ökar antalet ekipage och deltagare i Pride-paraden. Varje år är det fler aktörer som vill vara med på festen. För det är kul. Och de får en chans att synas. De kan marknadsföra sig. Göra reklam. Ni ser vart jag är på väg med det här.

Varje år är det väldigt många av dessa aktörer som inte gör ett jota för HBTQ-rörelsen. Som inte bryr sig. Som inte lyfter ett finger. Som inte ens har någonting med frågorna att göra.

Vad gör SL i HBTQ-rörelsen förutom att åka runt med en buss med musik och en häftig slogan under paraden? Förutom att vifta med regnbågsflaggor i kollektivtrafiken under just den här veckan? Vad gör 7-Eleven och Carlsberg där? Jo, det är ju sponsorer som bidrar med pengar till föreningen. Förstås.

Vad gör alla företag av den typen där egentligen? Vad gör fackförbund, myndigheter och centralorganisationer där? Vilka marknadskrafter spelar in i valet att vara med i paraden där en halv miljon åskådare får se ens varumärke?

Istället för att lyfta fram en organisations varumärke borde dessa organisationer lyfta fram sitt arbete med HBTQ-frågor. För det är (för mig) vad Stockholm Pride handlar om: Politik, rättvisa och lika rättigheter för alla.

Så här står det på Stockholm Prides hemsida:
”Medverkan i Pride Parade för företag, kommersiella partners, vinstdrivande bolag och stora organisationer som avser exponera sitt varumärke:
[Kontakta oss] […] Det är inte tillåtet att exponera varumärken i Pride Parade om det inte föreligger en överenskommelse med föreningen Stockholm Pride.”

Om vi ska vara konstruktiva. Då kan vi be de här organisationerna att helt enkelt anordna ett seminarium på Pride House på Kulturhuset. Att göra det till ett försök att starta ett samtal kring mångfald och inkludering i sin organisation, bransch eller sektor.

I en kapitalistisk struktur där ord som entreprenörskap och varumärkesetablering är ledord för ens verksamhet, där kommer kampen för rättvisa också besudlas av aktörer som inte bryr sig. Som bara vill göra reklam. Jag hoppas att om dessa organisationer någon gång anklagas för att motarbeta HBTQ-kampen aldrig någonsin använder argumentet ”Men vi gick ju i Pride-paraden!”.

Och för er som tänker svara ”Men det är ju bara en stor fest” vill jag att ni klickar på den här länken: http://www.buzzfeed.com/mjs538/photos-from-russia-everyone-needs-to-see
Det är inte bara en stor fest.

Det var en fågel som först märkte att någonting höll på att hända

Något hände i Botkyrka idag. Kommunen säljer ut Alby till en riskkapitalist som inte uppfyller kommunens krav. All heder till de moderater i Botkyrka som gick emot partilinjen och röstade mot försäljningen till en person som inte ens kan avtala om långsiktigt engagemang, som kommunen egentligen krävde. Till ett företag som kräver att tjäna dubbelt så mycket som Botkyrkabyggen gjorde.

http://blogg.dn.se/viktor/2013/06/26/alby-ar-salt/

Ingen heder hos Socialdemokraterna i Botkyrka som beter sig som Moderaterna. De som vill sälja ut Albybergets 1300 bostäder så fort som möjligt till varje pris. Till. Varje. Pris.

Ingen heder hos det så kallade Socialdemokratiska arbetarpartiet som har försökt förhindra demokratisk organisering i Botkyrka under de senaste månaderna.
Ni svek folket. Glöm aldrig det.

Till och med Sverigedemokraterna ville ha en folkomröstning. Kommunstyrelsen i Botkyrka är pinsam och nu skäms jag innerligt för att jag kommer från Botkyrka.

Det fanns en Botkyrkalåt som vi brukade sjunga när jag gick i grundskolan där: ”Botkyrka! Vilken underbar plats du är! Vi har kommit från hela världen hit och vi ska bygga vår framtid här.”
Men det finns inte mycket till framtid här, där invånare som betalat hyra och skatt i 15 år får se sina bostäder säljas ut istället för att renoveras.

Till varje pris.

Nu håller vi inte tysta. Vi ropar, vi skriker, vi förklarar för alla sossar hur deras parti i kommunen har svikit sina ideal. Det finns en låt som brukar sjungas under den politiska allsången i Almedalen som heter ”Fy på sig, sosse!”. Den ska jag sjunga extra högt i år.

Varför ungdomar bränner bilar och kastar sten

218869_503389220074_28229_o
Vill ni ha mina bästa länktips när det gäller nyhetsartiklar för att få en bra förståelse för upploppen i Stockholm förra veckan?

1. Journalisten och Husbybon Duraid Al-Khamisi intervjuar stenkastaren och bilbrännaren ”Omar” om hans motiv, hans agerande och tankar.

Hur skiljer sig den här artikeln från de flesta andra? Dels ett inifrånperspektiv med någon från Husby som själv har begått brotten, dels skriven ur ett initifrånperspektiv av en journalist som själv är från Husby med ett eget kontaktnät där.

2. Intervju med polisen Anders om hur han ser på veckans händelser, hur de har agerat och hans rädslor.

Ett annat perspektiv. Kanske har yttre befälet Anders fått stenar kastade på sig av Omar. Kanske stod Omar där i tumultet när en poliskonstapel, underordnad Anders, slog till en oskyldig åskådare och använde rasistiska tillmälen?

Vem har rätt? Vem har fel? Hur ska man välja sida? Det är inte ens det mest relevanta. Det som är relevant är att vi här har två perspektiv. Båda kan vara rätt samtidigt. Det finns även fler perspektiv. Det gäller att kunna se saker och ting från flera håll samtidigt. Man måste kunna granska polisens tvivelaktiga agerande samtidigt som man inte förhöjer bilbrännares agerande till det rimliga.

3. Orsakerna är framförallt sociala och ekonomiska. DN gjorde en granskning av de som har misstänkts för brotten:

Problem i familjen. Sociala problem. Tvångsomhändertaganden. Barn som rymmer. Missbruk. Alkohol, droger. Våld i hemmet. Psykisk ohälsa.

”En annan 17-årig pojke har också omhändertagits av socialen. Under en period på fyra år fick socialtjänsten inte mindre än 26 anmälningar om att pojken for illa i sitt hem. Han har senare också vårdats för narkotikamissbruk.”

Orsakerna är framförallt sociala, ofta till följd av ekonomiska bekymmer.
Kan man förebygga det här? Vad kan samhället göra för att hjälpa?

Andra möjliga utfall för dessa problem är t.ex. överdrivet dataspelande, självskadebeteende och i de mest extrema fallen även självmord.

Ungdomar behöver gemenskap, de behöver saker att göra, de behöver stimuleras.

Orsakerna till bilbränderna är mycket mer seriösa än vi tror. Vi måste se ropen på hjälp. Vi måste se hur människor far illa i familjer runt om i landet. Och hur de här problemen kan vara större i familjer med sämre ekonomi och möjligheter. Och vi måste hitta konstruktiva sätt att hjälpa dem.

Det har inte med invandringen att göra.

4. Danmark-exemplet. I Danmark vill den socialdemokratiske social- och integrationsministern straffa (invandrar)föräldrar till brottsliga eller skolkande ungdomar med lägre bidrag.

Det känns som att vi alltid kommer att kunna titta på Danmark för att se en utveckling vi inte vill ha här i Sverige. En mer populistisk och extrem hållning i de här frågorna är svår att hitta i Norden.

Vi måste hitta konstruktiva sätt att förebygga allt det här. I skolan, i hemmet, på fritidsgården (om det finns en sån) och på torget. Vi behöver fler mötesplatser där människor känner sig hemma. Känslan som uppstod när människor samlades i Husby i lördags för att grilla korv, umgås och titta på fotbollsmatchen på projektorduk.
Den känslan borde vi alltid ha. Då skulle vi alla må bättre.

—–

P.S. Läs gärna min egen text om min egen uppväxt i Norsborg, varför jag har klarat mig så bra mot alla odds:
https://alveolarplosive.wordpress.com/2013/03/20/jag-ar-bara-glad-om-mina-barn-mar-bra/