Varför ungdomar bränner bilar och kastar sten

218869_503389220074_28229_o
Vill ni ha mina bästa länktips när det gäller nyhetsartiklar för att få en bra förståelse för upploppen i Stockholm förra veckan?

1. Journalisten och Husbybon Duraid Al-Khamisi intervjuar stenkastaren och bilbrännaren ”Omar” om hans motiv, hans agerande och tankar.

Hur skiljer sig den här artikeln från de flesta andra? Dels ett inifrånperspektiv med någon från Husby som själv har begått brotten, dels skriven ur ett initifrånperspektiv av en journalist som själv är från Husby med ett eget kontaktnät där.

2. Intervju med polisen Anders om hur han ser på veckans händelser, hur de har agerat och hans rädslor.

Ett annat perspektiv. Kanske har yttre befälet Anders fått stenar kastade på sig av Omar. Kanske stod Omar där i tumultet när en poliskonstapel, underordnad Anders, slog till en oskyldig åskådare och använde rasistiska tillmälen?

Vem har rätt? Vem har fel? Hur ska man välja sida? Det är inte ens det mest relevanta. Det som är relevant är att vi här har två perspektiv. Båda kan vara rätt samtidigt. Det finns även fler perspektiv. Det gäller att kunna se saker och ting från flera håll samtidigt. Man måste kunna granska polisens tvivelaktiga agerande samtidigt som man inte förhöjer bilbrännares agerande till det rimliga.

3. Orsakerna är framförallt sociala och ekonomiska. DN gjorde en granskning av de som har misstänkts för brotten:

Problem i familjen. Sociala problem. Tvångsomhändertaganden. Barn som rymmer. Missbruk. Alkohol, droger. Våld i hemmet. Psykisk ohälsa.

”En annan 17-årig pojke har också omhändertagits av socialen. Under en period på fyra år fick socialtjänsten inte mindre än 26 anmälningar om att pojken for illa i sitt hem. Han har senare också vårdats för narkotikamissbruk.”

Orsakerna är framförallt sociala, ofta till följd av ekonomiska bekymmer.
Kan man förebygga det här? Vad kan samhället göra för att hjälpa?

Andra möjliga utfall för dessa problem är t.ex. överdrivet dataspelande, självskadebeteende och i de mest extrema fallen även självmord.

Ungdomar behöver gemenskap, de behöver saker att göra, de behöver stimuleras.

Orsakerna till bilbränderna är mycket mer seriösa än vi tror. Vi måste se ropen på hjälp. Vi måste se hur människor far illa i familjer runt om i landet. Och hur de här problemen kan vara större i familjer med sämre ekonomi och möjligheter. Och vi måste hitta konstruktiva sätt att hjälpa dem.

Det har inte med invandringen att göra.

4. Danmark-exemplet. I Danmark vill den socialdemokratiske social- och integrationsministern straffa (invandrar)föräldrar till brottsliga eller skolkande ungdomar med lägre bidrag.

Det känns som att vi alltid kommer att kunna titta på Danmark för att se en utveckling vi inte vill ha här i Sverige. En mer populistisk och extrem hållning i de här frågorna är svår att hitta i Norden.

Vi måste hitta konstruktiva sätt att förebygga allt det här. I skolan, i hemmet, på fritidsgården (om det finns en sån) och på torget. Vi behöver fler mötesplatser där människor känner sig hemma. Känslan som uppstod när människor samlades i Husby i lördags för att grilla korv, umgås och titta på fotbollsmatchen på projektorduk.
Den känslan borde vi alltid ha. Då skulle vi alla må bättre.

—–

P.S. Läs gärna min egen text om min egen uppväxt i Norsborg, varför jag har klarat mig så bra mot alla odds:
https://alveolarplosive.wordpress.com/2013/03/20/jag-ar-bara-glad-om-mina-barn-mar-bra/

Mamman tigger för att betala sonens studentmössa

IMG_20120923_113943

Apropå barnfattigdomsdiskussionen skrev jag så här i maj 2012:

På senaste Soppkök Stockholm 20 maj träffade jag en kvinna som blev helt tårögd när hon såg vad vi gjorde. Hon gav Milad en kram och sen gav hon mig en kram. Hon berättade för mig att hon kanske inte kommer kunna bo kvar där hon bor nu med sin son som snart tar studenten, och vet inte vart hon ska ta vägen. Hon behövde pengar för att kunna köpa en studentmössa till honom, en begagnad. Då kommer han kunna fira slutet av sin gymnasietid precis som sina klasskamrater. Han kommer inte sticka ut som killen utan studentmössa. Han kanske inte behöver skämmas för sin mamma, för sin familj, för det liv han lever. Men det kanske bara är kosmetiskt. Även om han har en fin, begagnad studentmössa kommer han fortfarande leva i en otrygg situation. Men han kanske ändå kan behandlas som alla andra?

Hur många sådana här ungdomar och barn har vi i våra skolor idag? Som man inte vet är fattiga för att de lyckas se ut och bete sig ”som alla andra”? Som får hjälp av kvinnojourer, kyrkor och andra frivilligorganisationer för att klara vardagen ”som alla andra”?

Kvinnan tackade oss för vårt fina arbete, och kramade oss ännu mer. Hon sade att det måste ha varit Guds verk. ”Det finns ingen annan förklaring”, sade hon.

Samma kvinna träffade jag på T-Centralen fyra månader senare. Hon gick runt på perrongen och bad passagerare om pengar. Hon kom ihåg mig. Gav mig en kram och jag gav henne lite pengar. Hennes son fick till slut en studentmössa och tog studenten. Den där studentmössan får nog sonens lillebror låna när han tar studenten. Då är han också som alla andra. Nu är den före detta gymnasieeleven förhoppningsvis på väg till ett liv där deras ekonomiska situation blir bättre och inte begränsar dem i lika hög utsträckning. Ett liv där deras mamma inte går runt och ber människor om tjugolappar och hundralappar för att kunna ge deras barn en dräglig tillvaro. Jag hoppas verkligen det.

Jag gråter för det svenska samhälle vi lever i.