Rädslan för Sveriges framtid

Jag är rädd. I natt valdes det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna in till Sveriges riksdag.

I Riksdagsprotokoll i framtiden kommer vi kunna läsa att invandrare bär skulden för problemen i Sverige, att muslimer försöker överta makten i Sverige och ämnar förgöra landet, att homosexualitet är en sexuell avart jämförbar med tidelag och pedofili, att det endast finns ett parti som värnar om svensk kultur och svenska värderingar. Det kommer alltså arkiveras hos Riksdagen och ses som en viktig del i svensk politisk historia.

Genom att ge Sverigedemokraterna mandat i Riksdagen ger vi dem också privilegiet att sätta agendan för integrationspolitiken. De kommer återge ”sanningen” om islam, de kommer använda ord som ”massinvandring” och ”svenskfientlighet” för att visa vad som är fel med Sverige, de kommer försöka bestämma vad som är ”svensk kultur” och ropa yttrandefrihet! när någon inte håller med dem. Sverigedemokraterna kommer alltid ha rätt.

Därför är jag rädd.

Vi akademiker har inte gjort tillräckligt för att motbevisa deras teser om homogenitet och om nationalitets- och kulturbegreppen. Var är alla etnologer, filosofer, antropologer och statsvetare som kan förklara att Sverigedemokraternas syn på svenskhet är en statisk och felaktig bild av kulturbegreppet. Var är alla historiker, religionshistoriker och kulturvetare som kan visa att deras syn på muslimer är konstruerad av deras rädsla för det främmande? Att deras teser om islam som en politisk ideologi är en konspirationsteori bland många andra? Var är alla sociologer och genusvetare som kan berätta att könsdikotomin och den höga alkoholkonsumtionen är större faktorer när det gäller mäns våld mot kvinnor än förövarnas etniska bakgrund?

Vem står emot Sverigedemokraterna när de anklagar alla sina motståndare för kulturrelativism, som används som skällsord, och ger ”det svenska” ett högre inneboende värde än andra kulturer? Vi har inte insett hur allvarligt hotet från Sverigedemokraterna faktiskt är. Ingen har tagit diskussionen om ”att ta debatten” på allvar.

Media har gjort för mycket för att hjälpa Sverigedemokraterna det senaste året för att i sista stund hävda att de vill stå emot främlingsfientliga partier i Sverige. De har övergett kritisk granskning av politiken för folklig sensationsjournalistik. Varje debattartikel, varje ledare och varje reportage har handlat om hur rysligt det kommer att bli när det läskiga och rasistiska partiet äntrar Riksdagen. Inget har handlat om aktivt motstånd mot vad Sverigedemokraterna faktiskt säger. Den antirasistiska retoriken lever Sverigedemokraterna på. De älskar att bli kallade rasister, för det ger dem rätt i att media särbehandlar dem och bekräftar deras martyrskap.

Jag är ledsen för att jag inte har gjort tillräckligt för att motverka er rasister, SD. Nu har jag fyra år på mig till att göra det. Jag och en hel armé av andra debattsugna svenskar för mångfald och för ett mångkulturellt samhälle. Kom an bara.