Går det att samtala bort rasism?

När rasismen i Sverige blir mer synlig, letar många efter strategier för att motverka den fientlighet som människor bär på. Bland antirasister finns det en strävan att hitta Den Rätta Metoden för att motverka rasism. Något en får höra rätt ofta är just avfärdandet av andra strategier än Den Rätta Metoden. Det kan låta så här:

”Det går inte samtala bort rasism”
”Det går inte demonstrera bort rasism”
”Det går inte rösta bort rasism”

Nej, inga samhällsförändringar har skett med enbart en metod. Alla folkrörelser som har förändrat samhället har använt sig av flera metoder samtidigt. Därför blir det konstigt när någon säger ”vi har gjort det här de senaste fyra åren, och bevisligen har det inte fungerat”. Det finns oftast inga bevis. De personer som säger så har sällan något sätt att påvisa att de metoderna inte har lett till att någon människa har förändrat sin syn på Sverigedemokraterna, migration eller mångfald. De menar att eftersom antalet röster på Sverigedemokraterna inte har blivit färre, har därför inga tidigare använda metoder fungerat.

Det är ett konstigt sätt att se på rasism. Det reducerar rasismen till ett parti, medan rasism finns bland alla partier och folkgrupper. Rasism är tänkesätt, inte röster på ett parti. Därför måste de sätten att tänka förändras.

Det går att samtala bort rasism. Inte under ett enstaka samtal, men under en längre period går det att förändra människors syn på olika grupper. Det skulle självklart inte göra att rasismen i Sverige försvinner, men det kanske skulle göra att personer med rasistiska attityder ändrar sig. Om det går att samtala fram rasism hos dem, genom att sprida rykten om folkgrupper, så går det också att samtala bort rasismen hos dem. Den svenska arbetarrörelsens folkbildningstanke går ut på att sprida kunskap för att motverka ojämlikheter. Det bästa exemplet på hur samtal kan förändra kommer från Storbritannien.
tommyrobinson1Tommy Robinson var medgrundare och talesperson, mellan 2009 och 2013, för den militanta rörelsen English Defence League. I oktober 2013 avgick han som ledare för EDL. Organisationen gjorde sig känd genom stora gatuprotester, där de samlade fotbollshuliganer, nazister och vanliga medborgare i en enda stor antimuslimsk rörelse. Bland annat kunde medlemmar filma i Londons tunnelbana när de misshandlade personer som såg ut att komma från Pakistan och lägga upp videorna på Youtube. Medlemmar har också anklagats för att ligga bakom moskébränder och andra attacker mot muslimer. Enligt egen utsago, var Tommy Robinson och EDL enbart emot radikal islamism och inte muslimer, men det motbevisades gång på gång av uttalanden och händelser hos både ledningen och deras medlemmar.

I BBC-dokumentären ”Quitting the English Defence League: When Tommy met Mo”, ser vi hur Tommy Robinson under 18 månader fick umgås med Mohammed ”Mo” Ansar, en brittisk-muslimsk debattör. Under en hetsig TV-sänd debatt föreslog Mo, som tidigare hade förespråkat att EDL skulle förbjudas, att de skulle börja träffas och samtala. Mo sade:

Tommy, if you and your family ever want to come to meet my family for dinner, you’re more than welcome!

Screenshot 2014-09-28 at 14.13.03Det ledde till att Mo, tillsammans med ett kamerateam, besökte EDL:s demonstrationer och möten, höll föreläsning för EDL:s medlemmar och fikade med deras sympatisörer. Samtidigt följde Tommy med på träffar med muslimska representanter, moskéer och vanliga muslimska medborgare, för att ge honom en mer nyanserad bild av muslimer i Storbritannien och Islam.

Screenshot 2014-09-28 at 14.50.11Han lärde sig att muslimer är olika personer med olika viljor och olika sätt att tänka. Efter de arton månaderna fick han träffa Maajid Nawaz, grundare av tankesmedjan Quilliam, som arbetar mot muslimsk fundamentalism. Maajid var själv avhoppare från den islamistiska revolutionära gruppen Hizb-ut-Tahrir, och han visste hur extremistiska grupper skulle bemötas. Det mötet inspirerade till slut Tommy till att sluta som ledare för EDL. Han ville arbeta aktivt för att motverka extremism och hade hittat ett mer konstruktivt sätt att göra det på. Han gick med i Quilliam och hoppade av som ledare för English Defence League, som han ändå tyckte hade bjudit in för många nazister.Screenshot 2014-09-28 at 22.54.48
Resan som Tommy Robinson har gjort är ändå inspirerande. Under en väldigt kort tid gick han från en av de mest extrema islamofobiska talespersonerna till någon som vill arbeta tillsammans med muslimer för att skapa bättre sammanhållning i landet och ett Storbritannien som inkluderar alla.tommyrobinson2

Poängen här är alltså inte att fler ska behålla SD-väljare som Facebook-vänner. Poängen är att vi behöver skapa fler möten mellan människor som är olika, för att fördomar och myter ska försvinna. Om en bekant sprider rykten om muslimer, kontakta den lokala moskén och fråga om ni kan ta en fika där för att prata om Islam och träffa muslimer på orten. Om en bibliotekarie pratar illasinnat om t.ex. romer, araber eller judar, gå med personer från de grupperna till biblioteket och håll ett samtal om litteratur tillsammans med bibliotekarien. Om en frisör ständigt berättar om hur hemska hen tycker att somalier är, gå med en grupp somaliska studenter och klipp er hos frisören och börja prata om vad ni har gemensamt.

Det räcker alltså inte med att vita majoritetssvenskar ska prata med varandra om Sverigedemokraterna. Alla behöver prata med alla. Vi måste sluta prata om människor vi inte känner och börja prata med grupper som vi tidigare har pratat om.

I det här avseendet är Fryshusets interreligiösa projekt Tillsammans för Sverige ett föredöme. Om du befinner dig i Stockholm, kan jag även rekommendera att gå på utställningen Nationell psykos! på Mångkulturellt Centrum i Fittja.

För att vara tydlig tycker jag alltså inte att det är rätt att som antirasist ta med journalister på en golfrunda med Jimmie Åkesson. Vi ska inte skapa fler PR-jippon som framställer rasistiska företrädare som mysgubbar, eller normalisera rasismen. Vi behöver skapa fler mötesplatser och samtal i vardagen som gör att människor träffar varandra. Oavsett vad de röstar på. Det är en av alla metoder som går att använda för att motverka rasism. Kom gärna med förslag på fler. Och organisera människor i din ort för att genomföra de metoder ni kommer fram till. Gör det bara.


Bokmärk och titta på hela dokumentären ”Quitting the English Defence League: When Tommy met Mo” här:

Till alla er med analyser om varför SD har vuxit: Ni har fel.

Det har skrivits många texter om Sverigedemokraternas framgång och varför människor har röstat på dem. Alla ni har fel. Men alla ni har också rätt. Tillsammans.Loesje

Faktum är att en analys inte behöver utesluta en annan. Verkligheten är komplex, därför behöver våra analyser vara komplexa. Vi kommer ingenstans med enbart EN förståelse av det politiska landskapet. Därför är varje enskild analys felaktig, men sammantaget är alla analyser rätt. Vi behöver inte tjafsa om vem som har mest rätt.

Anledningarna till varför över 780 000 personer har röstat på Sverigedemokraterna är lika många som antalet röster. 781 195 anledningar för att vara exakt. Därför behöver vi många olika lösningar för att dessa personer ska få tilltro till de andra partierna i riksdagen, landstingen och kommunerna.

Sverigedemokraternas väljare är både rasister och inte rasister. De är missnöjda och de är nöjda.
Sverigedemokraternas väljare tillhör både arbetarklassen och akademikerklassen.
Sverigedemokraternas väljare bor på landsbygden, i förorten och centralt i storstäderna.

Alla dessa grupper består av individer som aktivt har valt att rösta på SD.

SD är ett rasistiskt parti. En röst på SD är både en röst på ett rasistiskt parti och ett missnöjesparti och ett parti mot etablissemanget. Det kan vara olika för olika väljare. Eller allt samtidigt.

Rasismen i Sverige är större än SD. Den har alltid funnits här, liksom den alltid har funnits i hela världen. Den tar sig i uttryck överallt där människor inte blir sedda som likvärdiga. I Sverige är det människor som inte passar in i normen som ”svensk”.

Det sker nu i Riksdagen, på fikarasten, på bussen. När någon inte blir anställd på grund av hens namn eller utseende. När någon får sin slöja avdragen av en främling. När någon får sin pappersmugg bortsparkad medan hen samlar in pengar i ett nytt land för att hen inte får jobb i sitt hemland på grund av rasismen där.

Inte ens överklassen är immun mot rasism, om ni av någon anledning trodde det.

Snart kommer Sveriges högsta beslutande församling ha 49 personer vars parti härstammar ur vit makt-rörelsen.

Vänstern har misslyckats. Högern har misslyckats.

Vi kommer behöva olika strategier. Olika kamper på olika fronter. Samtidigt.

Rasismen kommer att öka. Med 49 personer från ett parti som kommer från vit makt-rörelsen som sitter i Riksdagen, och ett stort antal människor runt om i kommunerna, så kommer rasismen att öka. Precis som den har gjort de senaste åren. Inte bara bland Sverigedemokraternas väljare.

Nu behöver vi organisera oss.

Mot rasism, mot klassklyftor och mot brist på förståelse och empati.

Mot att räkna människor som siffror och kostnader.

Mot stereotypa framställningar av människor.

Mot att prata om folkgrupper istället för att prata direkt med människor.

De enda strategin som inte fungerar är att normalisera Sverigedemokraterna och deras politik. Gör aldrig det. Försök inte ta över deras politik heller.

Sörj först. Organisera dig sedan. Lokalt. Nationellt. Globalt.

935213_483808425021471_838533985_n(EDIT: Ovanstående bild är inte ett riktigt Olof Palme-citat, utan det kommer egentligen från ett blogginlägg av Tord Oscarsson om Olof Palme. Tack för upplysningen!)

Sedan ses vi om fyra år. Tack vare dig och alla andra som engagerar sig kommer då kommunerna vara mindre segregerade, klassklyftorna mindre och människor i Sverige mår helt enkelt bättre, är mer solidariska och snällare mot varandra. Det är det samhället jag vill leva i. Vi ses där.


Här är några av dessa analyser, alla har rätt samtidigt:

Judith Kiros: Vi är en del av ett land som har problem med rasism
http://www.bang.se/vi-ar-en-del-av-ett-land-som-har-problem-med-rasism/

Behrang Miri: Är trött på att vi inte pratar om vad det egentligen handlar om
http://www.city.se/kronikor/behrang-miri-ar-trott-pa-att-vi-inte-pratar-om-vad-det-egentligen-handlar-om/

Valerie Kyeyune Backström: De 87% kommer att låta de 13% att hållas
http://nojesguiden.se/artiklar/valerie-kyeyune-backstrom-de-87-kommer-att-lata-de-13-hallas

Sakine Madon: Media knuffade väljarna i SD:s famn
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/media-knuffade-vaeljarna-i-sds-famn-10749

Helle Klein: Nu behövs en politik för jämlikhet
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=nu_behovs_en_politik_for_jamlikhet_1410757072604

Joakim Lamotte: Vi journalister har svikit landsbygden
http://www.svt.se/opinion/article2325618.svt

Henrik Schyffert: Låt SD tyna bort i vardagstristessen
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19538256.ab

Lastbilschauffören Björn Gustavsson: Därför röstade jag på Sverigedemokraterna
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19543273.ab

Marcus Priftis: Dags att ändra strategi mot SD
http://www.dagensarena.se/opinion/marcus-priftis-dags-att-andra-strategi-mot-sd/
origin_516

Ska vi fängsla alla konstnärer som avbildar nakenhet?

Sverigedemokraterna har inte någon annan kulturpolitik än att ”bevara svensk kultur” och att förbjuda eller kraftigt begränsa provocerande konst. Det vill säga om inte konsten provocerar muslimer, då borde den tvärtom lyftas fram.

Idag höll Riksdagen en debatt om ungas livsvillkorMargareta Larsson (SD) passade på att kritisera samhällets syn på sex och samlevnad. Hon tar upp ett omdiskuterat graffitikonstverk av Carolina Falkholt på en ny högstadieskola i Nyköping. Det är en väggmålning med en stiliserad avbildning av en kvinnas ben och snippa. Margareta Larsson menar att konstnären bör fängslas för sexuellt ofredande mot barn på grund av verket.

falkholt

Larsson säger:

– Mer kunskap och färre blödande vaginor på väggarna på våra skolor, som anses vara konstverk. Med tanke på den översexualisering som råder, och att sexvanor är något det görs politik av, anser jag personligen att man rätteligen bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga om konstnären målar vaginor på väggarna i skolan.

Notera att det inte finns några ”blödande vaginor” i konstverket. Men föreställ er ett samhälle där staten arresterar konstnärer för att politiker inte gillar deras konst. Ja, vad är det för samhälle SD vill leva i egentligen?

De vill alltså avveckla konst och kultur som chockerar och provocerar, i det här fallet nakenhet. Margareta Larssons uttalande är alltså inte ett enskilt yttrande från en enskild riksdagsledamot, utan det är Sverigedemokraternas de facto kulturpolitik.

Samtidigt vill de lyfta fram konst som i synnerhet provocerar muslimer. Björn Söder (SD) ville i slutet av 2012 ställa ut Lars Vilks Muhammed-karikatyr i Riksdagen. I det fallet ser de inte den konsten nödvändig att kritisera eller avveckla. Så klart.

Men då är frågan, borde inte Sverigedemokraterna i konsekvensens namn också vilja avveckla de mängder av provocerande snoppar som finns runt om i landet på offentliga platser?

Vi kan börja med Näckens polska, en skulptur av Bror Hjorth, som står i Uppsala sedan 1967:
512px-Näckens_polska

Sedan kan de ta bort ”Europa och Tjuren” av Carl Milles 1926 i Halmstad.
Europa-tjurenF2 (2)

Och till sist, självklart, Poseidon i Göteborg. En skulptur som eregerades 1931. Det sägs att Carl Milles var tvungen att minska storleken på Poseidons penis för att kommunen skulle acceptera statyn.
360px-Fontaine_Poséidon

Men Milles hämnades tydligen. För om du står på Konserthusets trappa, så får du en helt annan bild av Poseidons storhet.

Carl_Milles_Poseidon_03

Så, Sverigedemokraterna. Vill ni beröva göteborgarna Poseidons storhet? Antingen måste ni ta bort det här svenska kulturarvet, eller så bör all provocerande konst vara tillåten. Och då ska ingen fängslas för en stiliserad snippa på en väggmålning.

Annars är ni faktiskt inte konsekventa i er kulturpol… ursäkta, censurpolitik.

Hanne Kjöller kritiserar Politism för deras målgrupp är inte Hanne Kjöller

Jag börjar förstå vad som är Hanne Kjöllers (och även DN:s ledarsidas) problem med dagens opinionsjournalistik, och jag kopplar det till ett bredare fenomen. Kjöller märker av att fler och fler börjar skriva om saker som inte handlar om det hon själv är en del av. Därför känner hon att hon måste kritisera. Faktum är att Politism skriver mer lättillgängliga texter som når fler grupper än Dagens Nyheter. De väljer också ämnen som Kjöller själv inte begriper, identifierar sig med eller kan förstå vikten av.

Det är provocerande för Kjöller.

Politism skriver med humor, satir och smileys samtidigt som de också gör seriösa politiska analyser. De har ekonomer, som otroligt smarta Agneta Berge, som gör beräkningar för att visa vilka felberäkningar som ofta görs av politiska partier, opinionsbildare och medier. Det här klarar inte ens DN:s ledarsida av att göra.

Politism skriver för målgrupper som sträcker sig långt ifrån DN:s läsarkrets. Hur många ungdomar tror ni läser DN, jämfört med de kids som läser hiphopgruppen Mohammed Alis texter på Politism? Särskilt när de dubbelpostar inläggen på Instagram, så deras fans och followers kan läsa deras syn på dagens samhälle.

Kawa Zolfagary berättade att bland hans mest delade texter på Genusfolket (en del av Politism) var de som han specifikt riktade till målgrupper som annars inte brukar känner igen sig i politiska texter. Han skrev bland annat en text om hur hans utländska namn har hånats, vilket förmedlar känslan av att ens identitet (namn) inte hör hemma här. I ett annat inlägg kritiserade han användandet av begreppet ”tickande bomb” som ett sätt att beskriva förorter och personer med utländsk bakgrund, med tanke på att det är en rasistisk tankefigur som framförallt Svenska Motståndsrörelsen använder sig av. Han gjorde en rolig jämförelse mellan människor och bomber, och frågade läsarna om de kunde gissa vilken bild som var en bomb och vilken som var en blatte.

Vilka kände igen sig? Inte DN:s ledarsida, inte heller SvD:s ledarsida som kritiserade inlägget hårt. Men jag och många andra som texten kanske riktar sig till delade vidare den. Vi kände igen oss oerhört i de beskrivningarna.

Samma starka igenkänningskänsla som många av oss hade när vi såg Jonas Hassen Khemiris pjäs ”Jag ringer mina bröder”. Medan andra, som inte liknar huvudkaraktären alls, gick från Stadsteatern sägandes ”jag förstod inte vad den handlade om egentligen”. Den riktade sig inte till dem.

Kjöller klagar också på Rummet. En sajt av olika skribenter som har drabbats av rasism och som berättar om rasismen de kan ha drabbats av i olika skikt i samhället.

Inga av de här sajterna riktar sig till Hanne Kjöller. Därför blir hon arg på dem. Debatten har flyttats fram och DN hänger inte med. Alla andra skriver om saker som Kjöller inte tycker är intressant. Allt fler röster kan höras genom sociala medier idag. DN:s ledarsida blir alltså en allt mindre relevant opinionsbildande aktör på nätet. Särskilt nu när läsarkretsarna på webben breddas. Då står DN kvar och pratar med samma gamla personer om samma gamla saker.

De har helt enkelt hamnat efter i det politiska samtalet idag.